Update

Det borde vara förbjudet för mig att ta fram externa hårdskivan när jag borde räkna fyssa. Jag hittade en massa bilder som jag fotat i februari och mars, men som jag inte har haft tid att göra något åt. Bilder som jag minns att jag planerade att redigera och dela med mig av. Bilder som jag blivit nöjd med. Och där ligger dom bara helt abstrakta i hårdskivan och jag tvingas läsa fyssa och matta..
Allmänt angående skrivningarna så är det idag exakt en vecka tills jag sitter och plågas på en obekväm stol vid en ännu värre pulpet, som troligen också är vinglig. Efter about 6 timmar i den stolen kommer jag dock att vara fri.
Men framför mig har jag den värsta veckan i mitt liv. En vecka att tvinga mig själv att läsa och räkna och avstå från det mesta jag älskar med livet. Allt för att klara studentproven (om jag ens gör det). Det är meningen att studentproven skall bevisa att vi lärt oss nått under åren i gymnasiet. Varför kräva att man teoretiskt skall bevisa sin kompetens i olika ämnen? I praktiken, på jobbet (i riktiga livet!!), är det ändå inte teoretiskt.
Det är som att lära sig kläcka ägg genom att läsa en grundlig text som berättar om hur det går till. I bästa fall kan man få se en bild eller film på hur det går till, men troligen får man inte. Till provet skall man med noggranna detaljer och verklighetstrogna formuleringar beskriva tillvägagångssättet. Utan att man i hela sitt liv har kläckt ett ägg.
Detta gäller förstås inte alla ämnen, t.ex. inte moddan. Dessutom, i verkligheten har man tillgång till böcker m.m. och man behöver inte kunna allting utantill, men man behöver grunderna så att det man skall göra inte är något nytt när det väl gäller.
Nu är jag trött. Jag måste läsa fyssa. Jag vill klara det här. Jag vill att det här är över. Och ibland vill jag bara gråta ut all rädsla över att inte klara proven och över pressen som sätts.
En vecka, och sedan är jag fri, såvida jag klarar alla prov. Men det problemet tar jag när det kommer.

Jag längtar efter friheten och saknar mitt liv!