Idag morse red jag till skogen med Laisa, sedan red vi lite annanstans också dessutom hälsade vi på mina kusiner. :) Det går inte att beskriva den där underbara känslan när allt bara verkar gå som det skall när man rider. Du vet inte vad jag talar om om du inte varit med om det själv.

I alla fall så kom jag och tänka på en dikt som jag skrev i början på maj i år. 

Denna:

Hästens hovar klapprar mot asfalten 

hästens frustande andetag

jag känner doften av blommorna och gräset vid vägkanten

fåglarna kvittrar

solen värmer

klapprandet avgår till mjuka dunsar mot den upptrampade skogsvägen

doften av skog

bara ekipaget och skogens lugn.

- 8.5.2011 - erika lindström

 : -D

<3