Tankar

Ibland känner jag mig bara som ett stort frågetecken. VARFÖR? 

Min ständiga fråga.

När den ena slutar kommentera är det din tur. Känns faktiskt nästan värre nu. 

Jag vet, borde jag kanske sluta helt och hållet? No way, de sku inte funka, jag får bara minska och orka.

Om jag någongång säger något rakt ut till dig (positivt/negativt), var glad över att jag gjorde det. Jag har nämligen svårt att säga saker rätt ut och jag har kommit fram till att det är människor som är speciella i mitt liv som jag kan säga saker rakt ut åt. Och tro mig, det finns inte många.

Ge mig styrka.