måndag 2 maj 2011

Det bara är så

Jag vet att jag aldrig kommer att bli bättre än dig. Jag försöker alltid mitt bästa, men det hjälper inte att du kommenterar precis varevigaste lilla fel. Det gör mig bara nervös. Jag kan, det vet vi båda två, men jag är inte erfaren, jag vet inte alla situationer, jag gör fel, jag gör misstag, det vet vi också.
Att inte ta åt mig, som om det skulle lyckas!? Synd bara att det kommer vara likadant nästa gång, och gången efter det, nästa och sen nästa osv. Det är som om att dras tillbaka tre steg när man just och just lyckats komma fram ett. Eller går det egentligen bakåt? Inte bokstavligen eller konkret, men abstrakt.
Varje gång lika besviken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar